Gladur

Gladur var en bestämd herre som haft det lite trist i sitt liv. Han bedömdes vara bortskämd, ouppfostrad, lat och fräck. Han hade blivit särbehandlad och uppspöad. Marie som ägde honom innan mig var dock en ängel trots att han var inte helt lätt att umgås med.
För mycket havre gjorde honom purken och han pratade gärna med tänderna (AJ!!!). Han försökte testa att sätta alla nya tvåbeningar på plats. Till deras (och emellanåt min) stora irritation hjälpte det inte att vara barsk.

Det enda som hjälpte och gjorde honom genuint trevlig att ha att göra med var att hålla honom sysselsatt, alltid ligga före i tankarna och hela tiden ha 110% koll! Ingen nybörjarhäst med andra ord.

Ibland drog han som en avlöning och gick inte att stoppa. Små korta ben hamrade som trumpinnar under kroppen och halsen sänktes. Det kändes som att sitta på en vilt skenande köttbulle utan någon chans att hålla sig fast om något skulle hända!

Trots detta var han underbar! Han älskade att visa upp sig i ny utrustning och kunde vara omåttligt stolt över en ny grimma. Hade han tråkigt så trasslade han in sig i något och hoppades att någon skulle komma till undsättning - dröjde det blev han uppgiven och trasslade ut sig igen.
Det såg ut som han skrattade när han knyckte folks mössor och hattar och var barnsligt road när jag satte mina fingervantar på hans öron eller trädde mössan på mulen. Jag fick aldrig gå hem utan att ge honom en godnattpuss.

Jag saknar honom enormt och ser fram emot att återigen få galoppera med honom över åkrar och ängar på en plats där vare sig han eller jag kan göra oss illa - när jag är klar med livet här.......

 Fengur

Ägdes av en storvuxen man som hade ett gäng islandshästar på Lejondal utanför Bro.... Det här var tidigt 80-tal och långt innan Lejondal blev vad det är nu med långbenta dressyrhästar. Vi hade en lerig volt och ett pittoreskt utedass. Det var alltid kallt och hästarna var alltid våta!
Fengur var en skäck och mycket trevlig. Vi fick några trevliga månader tillsammans innan hans ägare sålde honom till en turridningsfirma i Vallentuna.

Red Fox

En härlig korsnings-ponny som tävlat SM och hade en stor personlighet. Han lärde mig hur det egentligen skulle kännas när man hoppar! Fantastiskt! Red Fox stod i stallet på Stäket - på mitten av 80-talet var det långt ifrån det eleganta tillhåll för polospelare som det är idag!

Lokkur

Lokkur var den första islänningen jag träffade. Vi möttes redan i början av 80-talet men det var inte förrän i slutet av samma decenium som jag började rida honom regelbundet. Det var en härlig herre! Jag saknar fortfarande hans kloka själ och ridturerna. När han var kring 25 år träffade jag honom igen. Han var fortfarande samme härlige herre och stortrivdes hos sina nya ägare.

Gandur

Min kompis Lenas härliga islandshäst! Lika bestämd herre som Gladur. Trots att jag inte har tid att besöka honom ofta vet jag att han känner igen mig!